Den svenska nazismen bor i en röd liten stuga med vita knutar i en idyllisk svensk småstad. I en oskyldig, välskött trädgård med en söt liten grind och välkrattad grusgång, där lever den sitt självgoda liv utan att störa. Påtar bland rosor och lökar i de oklanderligt ansade rabatterna och njuter av småfåglarnas stressade besök på farstubron. Dricker kaffe i hammocken under äppelträdet på söndagarna och tycker att Karl Gustaf är så stilig när han lånar ut sitt namn till ett granatgevär som spränger pojksoldater i bitar 4000 mil bort. Den svenska nazismen stör ingen. Tvärtom. Man har köpt sig ett samvete för 200 kronor i månaden till ett fadderbarn på andra sidan jordklotet. Man stör ingen, och kräver bara att själv få vara ifred.
-Inga härbärgen här tack. Inga hyresrätter eller socialfall eller hatiska flyktingbarn heller.
Det är inte onda människor som resonerar så.
-Det passar sig inte bara.
Den svenska nazismen betalar faktiskt skatt i det här landet och kräver bara lite lugn och ro.

Klusterbomben Daniel och landminan Victoria

Jag vet att det är skittråkigt att gnälla på hovet, och jag vet att det är öppet mål, men just därför undrar jag varför alla bara spelar med.
Om man ska ha ett kungahus, "av historiska skäl och för att det är en del av vårt kulturarv" då ska man väl också ha en kung som lever i enlighet med det historiska kulturarvet?
En härskare.
En kung som talar latin flytande och som en gång i månaden benådar folk på tinget, som kan rida och fäktas och snacka upp galanta damer i den kungliga trädgården hela dagarna. En gentleman som sedan 6 års ålder fått lära sig tekniker för att gräva mingångar och anlägga palissader, som vet skillnaden mellan kyrasser och falkonetter och vilket trädslag som bäst lämpar sig för att bygga katapulter. En härförare som enar nationen och är större än livet självt. En ursvensk dundergud som drar sitt svärd när nationen är hotad och vrålar "Följ mig!" medan han rusar fram genom krutrök och vinande kanonkulor.
Det är väl det vi är så stolta över, "kulturarvet". Stormaktstidens erövringskrig när ingen jävel fuckade med Moder Svea ostraffat och allt det där ni vet.
Eller?
Så här: Vad är det för vits att ge samerna status som ursprungsbefolkning när de ändå köper helikoptrar och crossar för EU-bidraget, så att de kan bedriva renskötsel i industriell omfattning.
Ni fattar min poäng: Samer ska åka skidor och bo i kåta, och kungar ska duellera. Annars är de inte en del av nationalarvet.

Jag är helt fascinerad över hur samtliga journalister smörar för kungahuset. Eller åtminstone låter bli att tala ur skägget. Och jag undrar vad det är för makt de har på hovet, egentligen. Det kan inte vara så enkelt att redaktionen blir förbjuden att medverka på prinsessans födelsedag, för att få alla demokratiskt skolade rättvisekrigare att knipa käft. Det måste vara nåt mer de sitter och hotar med i smyg. Om man kan döda Sanna Brådings karriär för att hon har tagit ladd kan man nog också i samvetets och den goda smakens namn säga att kejsaren är naken. Men icke.
Kungahusets existens motiveras alltid med att de gör så bra reklam för Sverige och att de är ovärderliga för den svenska exporten.
Okej.
Sveriges största exportprodukt är vapen.
Vår kung har gett namn till ett jävla granatgevär. Inte sjukmateriel för traumatiserade 10-åringar. Det hade jag respekterat, Benprotesen Kal Gustf.
Nej, det är vapen han marknadsför, The King. Några av de bästa vapnen i världen tydligen.
Vad fan.

Och nu ska det bli prinsessbröllop här i kungariket och alla är helt till sig i brallorna för att det kommer bli en saga fast alldeles helt på riktigt och Ockelbo kommun tar sig råd att med 4 MILJONER "sätta Ockelbo på kartan". Tre millar kommer iofs från Gävleborgs län, men det är lik förbannat en massa stålar som bara kommer använda till att smycka stan.
"Yngve Gunnarsson, ska på deltid ägna sig åt det offentliga rummet och ansvara för utsmyckning och skyltning i Ockelbo inför bröllopet."
Nu har jag inte varit i Ockelbo, och jag vet inte hur lattjo det är där, men man kan ju tänka sig att Ockelboborna hade fått bra mycket roligare för 4 miljoner än att bli satta på kartan genom att nån smyckar stan. Typ ett ridhus eller en ishall till ungarna. Kanske bara nåt så banalt som ett par extra fritidsledare hade varit uppskattat. Jag vet inte, men jag tror faktiskt det.
Och vad innebär det, egentligen, det där "utsmyckning och skyltning". Ska man hänga upp girlanger för 4 miljoner spänn? Hur länge ska de sitta kvar?
Och jag skiter i att de påstår att den där egna miljonen inte kommer tas från vård, skola eller omsorg. Det är väl för att det inte finns några pengar ALLS till vård, skola och omsorg att ta av i alla fall. Har man en miljon spänn över i kommunen som man kan använda till "utsmyckning och skyltning", bara för att en, EN person från kommunen har lyckats ligga snyggt, och nu ska gifta sig, då har man alldeles för mycket pengar som man använder alldeles för lite.

Och alla ni som säger att det är bra med kungahuset på ren trots, som måste ha en motsatt åsikt bara för att vänsterkärringarna är så ohippa i sitt gnäll, ni som känner att ni är lite alternativa och edgeiga när ni säger att ni gillar monarkin, fast ni innerst inne vet att det är en gammal kvarleva från 1700-talet:
Han dödar bara barn idag. Fattiga barn som du bara ser på TV.
Hur coolt är det?

Hur mycket ska du ha?

Kokain är onekligen det ultimata storhetsvansinnets alldeles egen drog. Om ni inte tror mig ber jag er härmed vänligt men bestämt att snorta så mycket koks att ni tappar känseln i halva ansiktet. Har ni gjort det nu? Bra. Försök nu att tänka på nåt annat än er själva den närmsta timmen. Jag sa ju det. Om det inte ligger för er att nyttja narkotikum är det bara att titta på alla horor som sitter på helsidesuppslag i tidningen med jämna mellanrum och vill berätta och varna folk för droger.
Tips från coachen: De vill inte varna, de är fortfarande så jävla höga att de tror att deras egna patetiska lögner är intressanta. Antingen är de media-strebers som tror att det är ett bra steg i karriären (bara en sån sak, påtända jävlar) eller så är de före detta partyknarkare som fått 30-årskris och är sura för att serotoninet inte är på deras sida längre.
Jag såg en sån där jävla mupp i tidningen idag, ett litet mobboffer som jobbat på stureplan i ett par år och knarkat hela tiden. De återkommer varannat år ungefär, de där stureplansknarkarna, och det är fan samma visa varje gång. De har jobbat som fondförvaltare eller riskanalytiker eller nåt annat kärringgöra och har knarkat som id-i-ot-er hela tiden. Chefen märkte ingenting, kollegorna märkte ingenting och de som märkte knarkade lika mycket själva. Just den här snubben påstod att han började sin dag med 30-40 roppar och en massa amfetamin som han sköljde ner med sprit. Sen gick han till jobbet. Okej, stopp i maskin, gira babord och vänta lite här… Nu är jag inte så jävla förtjust i just rohypnol som den ultimata partydrogen, men jag har väl varit runt kvarteret förr, om man säger så. När jag växte upp på min ungdoms gator i förorten hände det sig bland annat att Micke började slåss med en SL-buss efter att ha blandat värktabletter och folköl och toppat det med en stadig häxa. Och hur man ser ut efter att ha tagit vaket, 40 (fyrtio) rohypnol och några glas starksprit, på ett kontor på stureplan, det skulle jag verkligen vilja se. Jo, jag vill det. Det vore väldigt intressant ur ett rent socialt perspektiv att betrakta det dreglande jävla kostym-miffo han måste vara efter den starten på dagen. Framför allt skulle jag vilja, till och med betala för, att betrakta de kollegor som ”inte märkte nånting”, cheferna som ”inte märkte nånting” och framför allt KUNDERNA som ”inte märkte nånting” efter 40 roppar och massa sprit. Jävla skåp.
Nu ville han varna andra. Det är förbannat jävla skitsnack. Bara att han överdriver så in i helvete är väl nog för att vem som helst ska fatta att det chockeffekten han är ute efter, inget annat.
Jag undrar alltid varför de vill chocka, där lirarna. Om de vill att man ska tycka synd om dem eller tycka att de är starka på nåt sätt eller vad fan som är grejen. Och jag har en svag aning om att de ville det här redan innan de drog sin första lina. Alltså att hamna i tidningen och att bittert stirra in i kameran och vara ångerfulla. Jag tror att det var planen hela tiden och att knarkandet bara var ett sätt för dem att få trovärdighet som de där bittra ångerfulla människorna de mest av allt ville vara. Det sägs att tolvstegs-program bara är ett sätt att byta ut ett missbruk mot ett annat. Att man fortfarande är torsk, men på mötesrutiner och att fläka ut sitt hjärta för främlingar nykter istället för på fyllan. Jag har varit på ett par såna där möten och vänt, för att det stämmer. De är fortfarande pundare, men med nya substanser. Och kollar man lite närmare i artikeln så, jodå, såklart. Han har ju skrivit en BOK. Om sin väg tillbaka. Jävla tönt. Som han vill sälja nu. Det är därför han horor på en helsida i tidningen. Okej, jag tar tillbaka, han kanske har lite problem i alla fall, men det har inte med drogerna att göra, det är nog snarare självrespekten som det skulle behöva jobbas lite på.
Och jag tror inte att den där killen som stirrar bittert in i kameran har kommit ett jävla skit till insikt. Den där skitsmarta ideen att berätta för alla i hela stan, inklusive kunder och framtida arbetsgivare, att han knarkat för mycket är bara ett kolarus-triggat infall som han kommer ha sån jävla ångest över i morgon. Men då är det bara att dra i sig 40 roppar och lite sprit så kommer allt gå bra, ska du se.

En lagom jobbig uppväxt

Jag har en barndomsvän som jobbar som väktare. Och jag har andra barndomsvänner som rånar värdetransporter. En kille är alkis, och blir rätt ofta utslängd för att han är för packad på den lokala förortskrogen. En annan jobbar på bank, tydligen. Vi var polare. Gick i samma plugg, hängde i samma centrum, blev kära i samma brudar och drack ur varandras häxor. När det blev knas den där sommarnatten på Vattenfestivalen, i en tid som inte längre finns, backade vi varandra, rygg mot rygg och knä om knä. Vi fem mot femton troll från Den Där Andra Förorten.
Idag fnyser jag åt väktarna. För att inte tala om de där tuffa killarna i skidmasker. Och de fnyser tillbaks. Jag har 23 spänn på banken, men jag super i alla fall som folk.
Motorvägen som går ut mot förorten där vi bodde är kantad av avfarter. En del leder till villaområden på klippor med sjöutsikt, andra till smutsiga bussgarage och ytterligare några leder rätt ut i lingonskogen. Jag undrar ibland vad det var som gjorde att några av oss svängde av och saktade ner, medan några andra bestämde sig för att
-”Nu jävlar kör vi.”
Varför vi hamnade där vi hamnade 10 år senare.
Vi hade det ungefär likadant, ungefär samma skit med oss hemifrån och ungefär samma tråkiga svenniga framtidsutsikter. Och ändå valde vi så olika. Den enda slutsats man kan dra av det är väl att allt det där snacket om social utslagning och utsatta områden sitter i folks huvud. Att utsattheten är en påtagen identitet, som delvis medelklassens journalister, men ytterst våra egna föräldrar ger oss. Alla har ett val, men några fegar ur, eller pallar bara inte trycket. Och det är faktiskt bara så synd om folk som de vill tycka själva. För det var inget ghetto, förorten där vi bodde. Men det var inte Beverly Hills heller. Det var Sverige.

Lön för mödan

Fikarast i en byggbarack:
-Tror du att drottningen också omfattas av de här nya hårdare kraven på svenskakunskaper för invandrare?
-Nej..."OS-värdinnor" förväntas väl i regel bara le och hålla käften.

Om gud vill

Man går inte på en fest och hotar DJ:n om musiken suger. Man ställer sig i baren eller så går man hem.
Vi har efter ett par hundra års försök kommit fram till att den bästa festen får man om det spelas en skön mix av musik och om brudarna får dansa också. Ni tycker tydligen inte det, och det enda jag har att säga är följande:
Knulla Muhammeds Morsa Med En Fläskkorv. I Röven.
Fattar ni inte nu kommer ni aldrig göra det, och ärligt talat skiter jag i det, för jag behöver inte er.

What´s cooler than being cool?

Med anledning av att vintern äntligen kommit till Stockholm och alla bitchar om hur jävla kallt det är i det här jävla skitlandet och hur fan kan det bli förseningar på pendeln, igen, och att banken inte gick med på alla tre miljonerna till din bostadsrätt i Vasastan...
Och. Så. Vidare.
...skulle jag vilja jag ta tillfället i akt och påminna om Bosse. Han är 53 år och har de senaste 4 vintrarna bott i en pressening under en av broarna vid centralen. Bosse brukar tacksamt välkomna minusgraderna varje år eftersom "...det är lättare att hålla prylarna torra då."
Bosses liv kommer garanterat inte att bli behagligare av att du bara tänker på honom, men ditt liv blir med största sannolikhet det.
80% av all värme försvinner genom huvudet, kom ihåg det.