Den svenska nazismen bor i en röd liten stuga med vita knutar i en idyllisk svensk småstad. I en oskyldig, välskött trädgård med en söt liten grind och välkrattad grusgång, där lever den sitt självgoda liv utan att störa. Påtar bland rosor och lökar i de oklanderligt ansade rabatterna och njuter av småfåglarnas stressade besök på farstubron. Dricker kaffe i hammocken under äppelträdet på söndagarna och tycker att Karl Gustaf är så stilig när han lånar ut sitt namn till ett granatgevär som spränger pojksoldater i bitar 4000 mil bort. Den svenska nazismen stör ingen. Tvärtom. Man har köpt sig ett samvete för 200 kronor i månaden till ett fadderbarn på andra sidan jordklotet. Man stör ingen, och kräver bara att själv få vara ifred.
-Inga härbärgen här tack. Inga hyresrätter eller socialfall eller hatiska flyktingbarn heller.
Det är inte onda människor som resonerar så.
-Det passar sig inte bara.
Den svenska nazismen betalar faktiskt skatt i det här landet och kräver bara lite lugn och ro.